Text: Carl Åkerberg/Ur Hemträdgården nr 3 2002

Sniglar har lågt anseende bland trädgårdsodlare. Förutom den skada de gör på växtligheten kan de upplevas som direkt äckliga. Snäckor har åtminstone ett vackert skal, men sniglar…

Vi har ett tjugotal snigelarter, alltså de utan skal, i Sverige. Den allt större importen av grönsaker och plantskoleväxter medför att det emellanåt kommer in någon ny art. Det är inte alltid som nykomlingarna kan etablera sig här, men en som verkligen har lyckats med det är arten Arion lusitanicus. På vårdad svenska ska den heta spansk skogssnigel.

Likt människan tycks spanska skogssnigeln ha stor förmåga att anpassa sig till olika miljöer, uppfylla jorden och ställa till skada. I sitt ursprungsområde, den pyreneiska halvön (Spanien och Portugal), är den dock inte särskilt besvärlig. Det är nog så att det torra och varma sommarklimatet där nere utgör en starkt begränsande faktor för detta blötdjurs leverne. För att kompensera hög dödlighet och säkerställa sin existens måste arten ha hög förökningspotential och gener som gör både ägg och sniglar ovanligt robusta. När den så hamnar i ett mer snigelvänligt klimat, som vårt, kommer potentialen att slå igenom fullt ut. I stället för det normala förloppet att de flesta dör kanske de flesta överlever, och problemet är ett faktum.

Från Skåne till Norrbotten
Det första belagda fyndet av spansk skogssnigel i vårt land gjordes 1975. Det var i Påarp utanför Helsingborg. Året därpå påträffades den också i Göteborgstrakten. Numera finns prickar på utbredningskartan i samtliga landskap i Götaland och Svealand samt på några ställen utefter Norrlandskusten. Lokalt är den alldeles förfärligt talrik. Spanska skogssnigeln har kommit för att stanna.

Livscykeln i korthet
I begynnelsen finns ägg. De är små vita kulor, 3–4 mm i diameter, och läggs många tillsammans. Det kan bli en klump med mer än 100 ägg vid ett och samma tillfälle. Man kan hitta sådana äggsamlingar under stockar, plastsäckar och bråte i trädgården eller i komposthögen. Sniglarna väljer ställen där äggen är skyddade mot uttorkning.

Äggläggningen sker i allmänhet under sensommaren och hösten, och hur lång tid det tar för dem att kläckas beror på temperaturen. Jag höll ägg vid +16 ° C konstant temperatur och då tog det ungefär fem veckor. Vid +10 ° behövdes dubbelt så lång tid, och om äggen läggs sent på hösten blir det kanske inga ungar alls. Äggen tycks dock tåla en hel del kyla. I början av februari i år fann jag ett 60-tal under en presenning här i Uppsala och tog in dem i värmen. En tredjedel av dem kläcktes trots att vi hade haft flera rejäla köldknäppar under vintern.

Ungsniglar torde vara artens huvudsakliga övervintringsstadium hos oss. På våren och försommaren växer de till sig och blir ganska snabbt könsmogna. Varje individ är tvåkönad, alltså både hona och hanne. Normalt parar de sig med varandra och utbyter då spermier. I brist på partner kan en spansk skogssnigel dock befrukta sig själv, och det kan alltså räcka med att en enda individ, eller till och med ett enda ägg, kommer till en ny plats för att en talrik population ska uppstå!

Efter avslutad äggläggning har de vuxna sniglarna gjort sitt och åldras snabbt. De dör under hösten, högst ett år gamla, och den nya generationen tar vid.

Utseende
Nykläckta spanska skogssniglar är pyttesmå och blekgula. Efter några veckor framträder ett mörkare längsgående band på sidan och en lyrformad teckning på den så kallade manteln. Andra arter har snarlikt utseende. Så småningom försvinner banden, och de vuxna djuren är jämnt färgade. Den vanligaste nyansen är "smutsbrun", men de kan också vara betydligt ljusare eller mörkare. Även storleken varierar mycket – en del blir inte längre än 5–6 cm, andra drygt dubbelt så långa.
För att säkert kunna skilja den från närstående arter måste man utföra en dissektion och granska könsorganen. Det är en uppgift för experter, och sådana finns på Naturhistoriska museet i Göteborg. Dit kan man skicka sniglar och utan kostnad få dem artbestämda.

Naturhistoriska museet i Göteborg
Tel: 031–775 24 40
E-post: everte@gnm.se
webbsida: www.gnm.se/

Snigelns vanor
Fukt är A och O för sniglars välbefinnande. Dagtid är det ofta för torrt för dem, och då håller de sig stilla i något skrymsle som skyddar dem mot uttorkning. Små sniglar kan krypa ner i sprickor och andra håligheter i marken, men större individer behöver ge sig längre bort för att finna skydd. Det är vanligt att spanska skogssnigeln har reträttplatser i skuggiga lägen eller tät vegetation för att därifrån göra räder ut på öppen mark när natten kommer. Försök att lista ut var dessa reträttplatser finns och sätt in bekämpningsåtgärder där (se nedan).

Spanska skogssnigeln är en riktig allätare. Den äter det mesta i växtväg och ratar varken hundbajs eller artfränder. Öknamnet "mördarsnigeln", som den tyvärr fick tidigt, är dock orättvist. Dels är den inte ensam om beteendet att äta andra sniglar, dels är det i huvudsak redan döda eller försvagade individer som den ger sig på.

Det har gjorts en del jämförande studier över vilka ogräs och odlade växter som föredras. Tagetes, Dahlia, Hosta (funkia) och sallat hör till favoriterna. I den danska trädgårdstidskriften Haven nr 5/2000 återges en förteckning med ett 50-tal prydnadsväxter som i stället uppges vara motståndskraftiga mot snigelangrepp, men om de t o m klarar spanska skogssnigeln framgår inte.

Motåtgärder
Spanska skogssnigelns spridning och skadegörelse kräver motåtgärder. Har snigeln väl etablerat sig är den nästan omöjlig att utrota, men det går att leva med den om man kombinerar olika metoder – och samverkar grannar emellan.

Fjärrspridningen till nya ställen sker ofta genom handel med växtmaterial. Många plantskolor är drabbade, och därför ska man noga granska rotade växter före köpet. Kolla att det inte sitter någon liten snigel på undersidan av krukan eller på jordklumpen. Gör en extra syn vid hemkomsten. Rådet att skölja bort jorden från rotklumpen förefaller mig dock lite väl drastiskt, och det kan ju vara svårt att ta hand om jord och sköljvatten på ett betryggande sätt.

Även färdiga gräsmattor, matjord i bulk och liknande produkter är möjliga spridningsvägar.

På ställen där snigeln finns får man försöka att bekämpa den, minska dess uppförökning och göra sina växter mindre tillgängliga. Det är viktigt att sätta in motåtgärder redan på våren, innan man egentligen besväras av djuren. Varje övervintrad individ som man lyckas eliminera tidigt innebär hundratals färre ägg senare under säsongen. Sök sniglarna i första hand på skuggiga, fuktiga ställen, och lägg ut gömslen i form av breda plankor, skivor, plastsjok, blöta säckar eller liknande. På dagarna uppehåller sig djuren gärna under sådana material som skydd mot uttorkning, och det är då lätt att plocka dem.

För att ertappa sniglar i aktivitet är det lämpligt att ge sig ut i skymning och gryning, särskilt när det är fuktigt väder eller dagg. Svårt hemsökta trädgårdsägare berättar hur de då kan nacka hundratals och åter hundratals spanska skogssniglar, som dock likt Särimner tycks återuppstå igen nästa dag.

Sniglarna ska inte torteras ihjäl utan avlivas så barmhärtigt som möjligt. Ett snitt med sax eller vasst ogräsjärn någon cm bakom framändan gör processen kort. En annan metod som inte torde plåga dem är att samla dem i en burk eller liten hink med lock som man sedan stoppar i frysen. Då domnar de snart bort, och nästa dag kan man tömma innehållet i komposten.

Metoder som går ut på att långsamt dränka djuren – inklusive ölfällor – eller tvinga dem till abnorm slembildning, t ex genom salt eller kalk, känns mindre rekommendabla. Vad man definitivt inte ska göra är att samla in dem och släppa ut dem någon annanstans, för då har man bara skapat en ny spridningshärd.

Snigelgift har under många år varit förbehållet yrkesodlare. Nu finns det ett nytt preparat på marknaden som även får användas av oss hobbyodlare. Det består av något så enkelt och naturligt som järnfosfat, smaksatt med ämnen som sniglar gillar. De äter av det men tål inte järnet, tappar aptiten, drar sig undan och dör.

Detta medel har visat sig vara effektivt mot spanska skogssnigeln, samtidigt som det är harmlöst för däggdjur, daggmaskar, jordlöpare och andra småkryp. Innovationen kommer från Tyskland och är registrerat i Sverige under två namn: Ferramol Snigel Effekt respektive Snigelfritt. Det är än så länge ganska dyrt hos oss, men i exempelvis Danmark kan man köpa det i större förpackningar till halva kostnaden.

Läs mer

På Internet finns förstås mycket om sniglar – såväl trams som seriös information. Här några bra ställen att besöka:

www.gnm.se/

www.bionyt.dk/snegl.htm

www.weichtiere.at

Det engelska ordet för sniglar är "slugs", och på tyska heter de "Schnecken" eller "Nacktschnecken".

Upp