Av Soveig Albin

Vilka näringsämnen måste växten ha tillgång till för att kunna utvecklas normalt? Varför behöver växten dessa ämnen? Sedan början av 1800-talet har man forskat på vilka näringsämnen som är nödvändiga för växten.

För att utröna vilka näringsämnen växten behöver tittar man på vad en färdig planta innehåller. Först torkas allt vatten i växten bort och därefter analyseras växten på dess innehåll av olika grundämnen. Vid analys av växter har man upptäckt att de absolut dominerande ämnena i växten är syre, kol och väte. Vid sådan analysering upptäcks också vissa grundämnen som växten egentligen inte behöver men som rötterna ändå plockat upp eftersom dessa funnits tillgängliga i marken, t x guld, bly, kadmium och andra tungmetaller.
För att se vad rötterna tillgodogör sig och kunna styra växtens näringsupptag odlar man växter i ren äringslösning, dvs i avsaknad av jord. I ett sådant system kan man välja att inte tillföra ett visst näringsämne och på så sätt kontrollera om detta ämne är livsavgörande för växten.
För att ett näringsämne ska bedömas vara nödvändigt för växten ska det ha en sådan betydelse att växten i avsaknad av detta ämne inte kan fullgöra sin livscykel och utveckla vitala frön. Förutom kol, väte och syre bedöms det i dagsläget finnas ytterligare 13 ämnen som är nödvändiga för växten.

Kol, väte och syre tar växten upp från vatten och luft. Övriga växtnäringsämnen tas från jorden. Vissa av de här näringsämnena behövs i större mängd än andra. Man delar därför ofta upp dessa i makronäringsämnen
(som det behövs större mängder av) respektive mikronäringsämnen. Till makronäringsämnena hör förutom syre, väte och kol även svavel, fosfor, kalium, magnesium, kalcium och kväve. Som mikronäringsämnen räknas molybden, koppar, zink, mangan, bor, järn och klor. Som ett exempel kan nämnas att växter behöver
ca 60 miljoner så mycket väte som molybden!

Ytterligare några grundämnen är nödvändiga men bara för vissa växtslag. Exempel på sådana ämnen är natrium, kobolt, nickel och kisel. Kvävefixerande växter som klöver behöver t ex tillgång på kobolt, C4-växter är beroende av natrium och sojabönor måste kunna ta upp nickel. Näringsämnena har flera olika funktioner i växten. De påverkar cellernas vattenbalans, katalyserar reaktioner i växten, är nödvändiga i fotosyntesens elektrontransport och ingår som byggstenar i växten i t ex aminosyror, fetter och DNA.

Ur Hemträdgården nr 5 2002