Av Soveig Albin

Etylen är det fjärde i raden av växthormoner som beskrivs i den här serien. I tidigare artiklar har tre tillväxtstimulerande hormoner beskrivits, nämligen auxin, gibberllin och cytokinin. Förutom dessa tre finns det två andra växthormoner som i stället för att stimulera snarare motverkar plantornas tillväxt. Dessa båda hormoner är etylen och abskissinsyra

Etylen är en kolväteförening ( C2H4) och en gas, till skillnad från övriga växthormoner. Hormonet bildas i växten genom en process där aminosyror omvandlas till enklare föreningar. Etylen produceras i hela växten men främst i rötter, skottspetsar, blommor och frukter. Etylen som växthormon har varit välkänt under lång til. Dess effekt upptäcktes under 1800-talet. Städernas gator lystes på denna tid upp av gaslyktor. I några tyska städer visade det sig att när dessa lyktor läckte gas påverkades de träd som stod närmast lyktorna på så sätt att bladen åldrades och förr av tidigare än hos träd som stod längre bort från lyktorna. Den aktiva gasen i dessa lampor var etylen.

”Åldringshormon.”
När växter utsätts för stress, t ex torka, sjukdomar, mekanisk påverkan eller liknande, ökar växtens produktion av etylen. Etylen är ett ”åldringshormon” som påverkar träden så att de fäller sina löv och att blommorna börjar vissna. Etylen påverkar de enzymer som finns i skiktet mellan blad och gren, abskissionsskiktet, så att skiktet upplöses och bladen därmed ramlar av.

 Etylen påverkar också fruktmognaden i klimakteriska frukter. Klimakteriska frukter är frukter som har en snabb mognad i motsats till ickeklimakteriska frukter som mognar stegvis. Exempel på klimakteriska frukter är äpplen, avokado och tomat. Etylen påverkar dessa frukter så att de tar upp mycket syre under sin fruktmognad. Fruktmognad är det stadiet då frukten ändrar färg från grönt till gult eller rött och stärkelsen ombildas till socker. Att frukten tar upp mycket syre under mognaden gör att den mognar fortare.
Klimakteriska växter avger mer etylen än andra. Det innebär att man bör undvika att ha äpplen, päron eller tomater nära etylenkänsliga snittblommor som liljor, nejlikor och rosor, för att inte riskera att blommorna vissnar i förtid.

Jämnare blomning
Hos et par växtslag verkar etylen dock på ett annorlunda sätt. Hos mango och ananas kan blomningstiden på skyndas och bli mer enhetlig om extra etylen tillförs växterna.

Ur Hemträdgården nr 1 2002