Av Soveig Ahlbin

Ett livskraftigt frö som är i vila kan inte gro även om det utsätts för optimala betingelser. Någon förändring av fröet måste till för att det ska börja gro. En sådan förändring kan vara att fröet utsätts för en period med kyliga dagar eller att fröet behandlas mekaniskt för att bli av med sitt hårda yttre fröskal.

De allra flesta växter i vårt klimat behöver en period av kyla för att kunna gro. Anledningen till det är att fröet inte ska gro vid fel årstid. Till exempel på hösten eller under en ovanligt mild vinter. Efter ett antal dagar med låg temperatur bryts frövilan och fröet påbörjar sin groningsprocess lagom till våren.

Många frön behöver torka innan de kan gro. Den egenheten hindrar frön från att gro redan inuti frukten, vilket annars skulle kunna ske i till exempel en tomat. Några växtarters fröer, bland annat sallat, måste ha ljus för att kunna gro. Ljus påverkar dock de flesta växter på ett sådant sätt att de inte kan börja gro.

Vissa fröer har ett hårt yttre skal. Detta måste tas bort genom en mekanisk behandling innan fröet blir groningsdugligt. Efter att det yttre fröskalet har tagits bort kan vatten och syre komma in i fröet och därmed påbörja groningen. Denna mekaniska påverkan kan i naturen ske med hjälp av mikroorganismer som angriper fröskalet. Skalet kan också försvinna genom att fröet passerar ett djurs matsmältningsorgan.

Temperaturskillnader liksom påverkan av vatten kan också ge tillräcklig mekanisk påverkan på fröet för att göra det groningsdugligt. I plantskolor avlägsnar man det yttre fröskalet mekaniskt med hjälp av kniv, fil eller sandpapper. Att tillsätta syror eller alkoholer är också ett sätt att ta bort det hårda yttre fröskalet. Ibland innehåller frukten groningshämmande ämnen. Så är det hos rönnen och dess fröer måste tvättas mycket rena från fruktkött för att de ska kunna gro.

Under processen som leder till att frövilan bryts ändras fröets kemiska sammansättning. Från att innehålla mycket fetter och proteiner ändras fröets innehåll till mer socker och mindre fett. Sockret gör att vattnet lättare kan tränga in i fröet och det underlättar för fröet att gro.

Frön som befinner sig i frövila kan hålla sig groningsdugliga mycket lång tid. Det kan röra sig om flera hundra år. Något av de äldsta groningsdugliga frön som har hittats är ett lupinfrö, Lupinus arcticus, som hittades i en fjällämmel. Lämmeln daterades till en ålder av 10 000 år. Lupinfröna grodde på två dygn.

Ur Hemträdgården nr 1 2001