Av Soveig Ahlbin

Hösten kan upplevas som det där regniga, blåsiga och kalla som kryper innanför våra jackor när vi hukande tar oss till bussen, jobbet eller affären. Hösten kan också vara den soliga dagen med Ijusblå himmel och med frisk luft att andas, som inbjuder till en härlig picknick under ett höstfärgat träd med blad som sakta singlar ned på marken.

Hur det än må vara med vädret, ger höstens träd oss fantastiska konstverk varje år genom sina sprakande vackra färger som de ikläder sig, under sin förvandling från aktivt sommarträd till slumrande vinterträd. Vad är väl vackrare än en sluttning med lövträd av olika slag som vart och ett ger oss sin unika höstfärg.

Men varför bildas dessa färger och varför faller bladen av?
Att träden fäller sina blad, beror på kylan som sakta smyger sig in i bladen under höstnätterna. Blad är breda och platta och saknar barrens tjocka skyddande cellväggar. Kylan gör att cellerna i dem riskerar att frysa sonder. Fryser de sönder sprängs vävnaderna och bladet förstörs. Trädet sparar mycket energi på att självt bestämma när bladen ska falla av och förbereda sig på den processen.
Det första märkbara tecknet på bladfällning är att bladen färgas gula. Gulfärgningen beror på att de delar av kloroplasterna i cellerna som har hand om det gröna färgämnet klorofyll bryts ned och klorofyllet förstörs eller transporteras in till stammen. Då det gröna pigmentet är borta framträder de övriga färgpigmenten som finns i bladet. Ett av de färgpigment som blir synliga är karotenoid som också ger moroten dess röda färg.  
De mekanismer i växten som sätter i gång bladfällningen styrs av hormoner. Det finns flera växthormoner som alla spelar olika roller i den har processen. Ett av de viktigaste är etylen som är ett mognadshormon och som även ser till att våra bär och frukter mognar. När växten känner att vädret blir kallare ökar produktionen av etylen, vilket i sin tur gör att bladen fälls.

För att hindra att växten slösar med sina resurser ser den till att tömma bladet på dess matnyttiga innehåll innan det faller av. Det gör den genom att bladsaften med näringsämnen dras in i stammen. Den yta som håller samman bladet och grenen kallas for abskissionsskikt.
Till abskissionsskiktet strömmar etylen när det ar dags för bladfällning. Etylenet sätter igång en nedbrytnings-process, där enzymer bryter ned innehållet i växtcellerna. När nedbrytningen av cellerna pågått tillräckligt länge, blir skiktet torrt och skört och så småningom räcker det med att en lätt bris rycker i grenarna för att löven ska lossna och singla till marken. Singla ned och landa precis bredvid dig där du sitter nedanför trädet med din picknickkorg och njuter av höstens sista värmande solstrålar.

Ur Hemträdgården nr 6 1999